oliviaolausson.blogg.se

So the last week there has been a lot going on in Stockholm. There have been riots etc and the chaos was a fact. It has stirred up a lot of emotions and I found a really great status update which I wanted to share. Since it's a really long one in Swedish I will not translate the whole thing since it would not make a lot of sense but I really felt like this needed to be said:

"Hej jag heter Niklas och jag kommer från en liten by en bit upp i landet.
Jag gillar det stället. Jag gillar människorna som bor där.

I dag bor jag i Huddinge, massor av folk och inte alls likt min lilla by.
Hade jag fått bestämma hade jag gärna kombinerat båda dessa platser.
Det lilla ställets närhet och enkelhet med det stora ställets möjligheter.

Huddinge! Ja det passade prismässigt och arkitekturen påminner om området jag växte upp i.
Ni vet, röda små hus, gungor, fotbollsplaner och ljudet av gräsklippare på sommaren.
Så mycket Sverige det kan bli helt enkelt.
Naturen finns också bokstavligen runt hörnet.
Här finns, skog, crossbanor, löparspår och pulkabackar.
Det finns även en jättefin karate-klubb. Isak ska snart gradera igen.

Just ja, jag bor här med min fru från Rejmyre(Östergötland) och med mina två rasblandade barn.
Rejmyre, har ni varit där?
Som min lilla by fast ännu mindre.
Röda kåkar, glasbruk och en sjö som nästan är lika vacker som Bysjön.

Mina barn dom gör det jag och min bästa vän gjorde, cyklar omkring och skrattar och skriker.
Jag tänker på mopederna dom kommer vilja ha… Usch. Jag kommer nog säga nej
Igår ringde en riktigt mörk flicka på vår dörr och frågade efter Noah.
Men han hade somnat i soffan. Utslagen av allt cyklande.
Jag tror hon gillar min son.

45 minuter senare hade hon och en flicka från Island ringt på vår dörr 3 ggr till.
Sista gången sprang dom från min grind med fullfart.
Bus i ögonen.
Jag ringde också på dörrar och sprang när jag var liten.

En gång var jag med i ett lekprogram på tv. Det var roligt.
När jag lämnade mina barn på dagis dagen efter så skrattade Mahassen så mycket åt allt att hennes sjal hoppade.
Det såg lite lustigt ut och jag blev glad.
Hon är alltid så orolig för att Noah äter för lite.

Sen måste jag få berätta om min granne.
Yasin heter han och han är alltid sjukt trött och lite blyg.
Han bor i ett exakt lika hus som vi.
Hans fru har inget jobb men hon börjar bli bra på svenska.
Yasin han jobbar jämt, så känns det.
Jag själv fick sluta på ett jobb jag hade för att jag inte klarade av att börja 05.00 på morgonen. Jag pallade inte det, höll på att gå under.
Yasin brukade skjutsa mej klockan 04.30 i sin taxi till det jobbet.
Jag slutade innan lunch.
Ibland när jag tog en kvällspromenad mötte jag Yasin, då jobbade han fortfarande.
Ibland åker hans familj hem till Turkiet. Då ler han!
Jag brukar fråga vad dom ska göra.

Jag vill ha ett hem där det springer folk in och ut genom dörrarna. Ett hem fullt av liv.
Ett hem med vänner, kompisar och barn i en röra.
Mina barns kompisar äter ofta hos oss, så jag har slutat laga korv, enklare och godare med kyckling och nötfärs.
Dessutom gillar jag fågel bättre än gris.

Ni måste förstå jag lever ett fint liv.
Jag förstår inte mycket men jag vet vilka delar av min barndom som var lyckliga och dom delarna vill jag ge mina barn.
Det handlar om skratt, lek, närhet och om att ha vänner man kan lita på.
Små saker, som grannar som ler och frågar hur man mår.

Ett enkelt liv.

I affären där jag handlar har dom både halal och Ockelbo ost.
Fast jag tycker ändå vi mest handlar fil.

I mitt facebookflöde har jag bekanta från olika delar av mitt liv. Jag gillar att läsa om vad alla gör.
Där bildas trådar och delas inlägg.
"Det skjuts för lite" skrevs nån i ett inlägg nyligen.

Men så imorse kände jag mej ledsen.
För det känns som om en del av er inte förstår att livet jag lever är att bra liv.
För ni vill inte att Sverige ska se ut så.
Ni vill att Sverige ska vara som förr.
Ni läser och delar länkar som kommer från människor som inte tror på det liv jag valt.

Ni måste förstå, jag blir ledsen då.
För det är jag som bor några kilometer från minareten i Fittja, inte ni.
Jag gillar det. Mej gör det inget.

Vet ni vad som också gör mej ledsen?
Jo det är att ni förenklar, när ni inte ens försöker se helheten. När ni inte vill se , när ni inte försöker förstå.

Enkel argumentering om att norrlänningar inte slåss eller att pensionärer inte får äta sej mätta skapar motsättningar.
"Tänk om jag skulle hungerstrejka så fort jag får ett problem"
Varför skriver ni sånt?

Begrepp och fakta blandas ihop och ni bidrar till att skapa ett samhälle som är svart eller vit. En bild som är förenklad.
En bild som bidrar till ett vi och dom.
Var finns jag och mina barn i den bilden? Vart finns Noahs kompis från Kenya i den världen, var finns Mahassen?
Var finns Yasin?
Förstår ni inte att jag blir ledsen, för i min värld finns dessa människor och dom betyder massor för mej.

Snälla var inte så rädda. Jag lovar er, det är ingen fara!
Griskött och bönestunder är inte hela världen.
Sjalar som hoppar kan också trösta barn som gråter.
Mitt barn!

Det är faktiskt inte så krångligt.
Så snälla kan ni inte bara tycka om det livet jag valt och tror på.
Kan ni inte bara försöka förstå.

Nu måste jag hem till Noah och Isak.
Min fru ska på fest och hon ska klä ut sej till pirat.
Den mörka barnvakten måste lösas av.
Dessutom kommer min faster från Skutskär på besök.

Skitskär sa vi alltid som små."

I appologize for not translating this to those of you who doesn't understand Swedish, feel free to translate it on google translate but it won't be any good translation.

Only one week to go until graduation!